Pedagogiken

En holistisk människosyn



Mänskan uppfattas som en fysisk, själslig och andlig varelse.



Unikt hos barnet är dess individualitet redan vid födseln.



Utgångspunkten för den pedagogiska praktiken är därmed att varje barn betraktas som ett unikt och individuellt jag.



Barnets personlighet och andliga frihet respekteras och uppskattas.

Hela människan

Den Steinerpedagogiska fostran strävar efter att utveckla hela människan. Detta betyder att man stöder såväl tanke som känsla och vilja i den ungas individuella utveckling.

Det är därför nödvändigt att fostran, förutom kunskap, även omfattar konstnärlig och aktiverande verksamhet. Atmosfären och bedömningskulturen uppmuntrar till att lära genom försök och misstag och stöder därmed kreativiteten.

Det holistiska synsättet innebär dessutom att man betonar mångsidighet, balans och en bred allmänbildning framom att styra in eleven på en ensidigt inriktad valbar specialisering.

Godhet, skönhet och sanning

I den Steinerpedagogiska undervisningen framhävs den antika filosofins klassiska värderingar – godhet, skönhet och sanning – utgående från barnets olika åldersstadier.

Speciellt viktig i det lilla barnets uppväxt (0-7 år) är upplevelsen av att världen är god. Att fostra till godhet handlar här om att skapa grundtrygghet, men även om att stöda utvecklandet av sociala kompetenser och handlingar.

Vidare främjas särskilt i de lägre klasserna (7-14 år) en stark känsla för skönhet. Därför betonas under denna fas konstnärligheten i läroplanen och i undervisningsmetoderna.

Slutligen är det speciellt från och med puberteten som det egna tänkande stärks (14-21 år). Därför strävar man särskilt i de högre klasserna till att betona sanningsenlighet, utveckling av omdömesförmågan samt logiskt tänkande.

Målsättningen är att stöda varje elevs utveckling mot det egna jaget samt dess förmåga att själv skapa sin egen mänskouppfattning och världsbild.

428639606_7183178171776785_7957748690031404234_n_crop

Skolans uppgift är att fostra till humanitet

Detta innebär bl.a att man stöder den ungas förmåga att respektera såväl andra mänskor som sig själv. Att lära och växa, och att bli sig själv, utgör en process som sker tillsammans med andra mänskor; t.ex. utgör den etiska dimensionen av att växa in i en gemenskap en nödvändig del vid utvecklingen av det egna jaget.

Skolan bör därför inta en aktiv roll och utnyttja de möjligheter som mänskornas olika härkomst erbjuder. Inlärning över språkliga, kulturella och åskådningsmässiga gränser skapar förutsättningar för en respektfull dialog och en äkta gemenskap.

Period-undervisning

I steinerskolan bygger läseordningen på människans dygnsrytm och man undviker ett uppsplittrat schema. Morgonen ägnas åt periodundervisning, förmiddagen åt t.ex. språkundervisning och eftermiddagen företrädesvis åt konstnärligt-praktiska ämnen, som verkar stimulerande.

Då kan man undvika läströtthet under skoldagen. I klasserna 7–9 har man också eftermiddagsperioder i de konstnärligt-praktiska ämnena.

Under alla årskurser ägnas skoldagens två första timmar åt periodundervisning. Man undervisar då samma ämne i perioder på två till fyra veckor.

Diskussioner och samverkan mellan lärare och elever ger en aktivering och en direkt kontakt som tekniska hjälpmedel inte ger.

På så sätt hinner ett fördjupat engagemang utvecklas och stoffet får sedan sjunka in och mogna tills ämnet tas upp nästa gång i en ny period.förutsätter ett personligt förhållande till naturen samt sensibilitet och ansvar för miljön.

“Vad- och Hur-Undervisningen”

Antroposofin utgör den epistemologiska och människo-kunskapliga grunden i Steinerpedagogiken. Antroposofin lärs dock inte ut i skolorna, utan fungerar främst som den Steinerpedagogiska lärarens privata och kollegiala studieverktyg.

Det är i detta sammanhang viktigt att framhålla att man i Steinerpedagogiken fäster stor betydelse vid ”hur” de unga undervisas, vid sidan av ”vad” de undervisas.

Emedan man med ”vad-undervisning” avser det som mänskan måste veta och kunna för att uppfylla sin plats som en kapabel individ, förutsätter den s.k. ”hur-undervisningen” en genomgripande, djup och kärleksfull förståelse för mänskans väsen. Denna insikt ska enligt Rudolf Steiner tillämpas och vara förhärskande i Steinerskolan.

Ansvarsfullt samhälls-engagemang

Den Steinerpedagogiska undervisningen är partipolitiskt och religiöst obunden. Detta innebär att skolan inte förmedlar någon viss världsåskådning till eleverna.

Däremot utgör Steinerskolan i sig medborgaraktivitet på gräsrotsnivå. Föräldrarna har aktivt valt skolan för sina barn och fungerar dessutom som förvaltare för den.

Sålunda är skolans främsta mål att initiera till aktivt agerande och att skapa framtidsbyggare – inte enbart medborgare som anpassar sig till rådande system och omständigheter.

Fostran och undervisning utgör samhällelig verksamhet vars målsättning är ett ansvarsfullt samhällsengagemang.

Eurytmi

Eurytmi är ett konstämne – en rörelsekonst och en kultivering av rörelser som samtidigt utvecklar det inre i barnet.

I eurytmin uttrycks de olika språkljuden, vokaler och konsonanter, i olika rörelser och gester. Därigenom stöder man inlärningen av läsning och skrivning.

Det är känt hos forskare och neurologer att rörelseutvecklingen har nära samband med människans utvecklingsmöjlighet både fysiskt, psykiskt och intellektuellt. Rörelse stimulerar nervsystemet och dess signaler till hjärnan.

När barnen lär sig ramsor och dikter går det lättare om de rör sig samtidigt. Denna naturliga inlärningsförmåga genom rörelsen tar vi medvetet tillvara de första skolåren.

Skärmar under undervisningen

I steinerskolan utnyttjas informations- och kommunikationstekniken på ett klokt sätt i undervisningen, men den utgör inte den huvudsakliga undervisningsmetoden.

Då det används informationsteknik och media strävar man till att eleven är en så aktiv och skapande aktör som möjligt och inte endast en passiv mottagare. Eleven lär sig till exempel programmeringens grunder med hjälp av eurytmirörelser.

Läs om läroplanen

Mikaelskolans utbildningsplan syftar till att säkerställa jämlikhet och kvalitet i grundutbildningen och skapa goda förutsättningar för elevers utveckling.

Den lokala läroplanen är viktig för att styra genomförandet av både nationella och lokala mål, och fungerar som ett strategiskt verktyg för att främja välbefinnande och lärande bland barn och unga.

LÄROPLANEN

Några myter om Steiner-pedagogik

Myt nr. 1:

”I Steinerskolan lär man sig varken läsa, skriva eller räkna”.

Vi är helt säkra på att ingen gått ut steinerskolan utan att kunna läsa, räkna eller skriva.

I en steinerskola är tempot ett annat och eleverna får lära sig i den takt och på det sätt som lämpar sig bäst för dem. Däremot lär man sig vissa saker som man inte lär sig i en vanlig skola. Svaga elever får, i likhet med grundskolan, extra hjälp och stödundervisning. I steinerskolan betonar man ofta också elevernas muntliga kunskaper – en färdighet man säkert har nytta av senare i livet. En färsk undersökning visar, att steinerelever klarar sig lika bra gällande t.ex. fortsatta studier och arbete som elever som gått i en vanlig skola.

Myt nr. 2:

”I Steinerskolan leker man bara dagarna i ända och gör en massa konstiga ritualer”

Jo, till en del stämmer denna myt – vi leker och lär oss genom rim, ramsor, lekar och rörelser.

Men de har alla ett syfte – att utveckla någonting och att stimulera en inlärningsprocess. Eftersom olika barn har olika inlärningsstilar tror vi att det är bättre att barn som t.ex. har svårt för det abstrakta får lära sig multiplikationstabellen genom andra metoder, i stället för att enbart lära den sig utantill. I likhet med olika sensomotoriska stödmetoder har eurytmin en klar funktion i inlärnings- och utvecklingsprocessen, där hjärnan, kroppen och psyket skall samarbeta för att uppnå en balanserad helhet.

Myt nr. 3:

”Steinerskolan är en elitskola eller en skola för asociala och stökiga elever”

Steinerskolor är privata skolor som i vissa fall får statsstöd, men sällan t.ex. kommunalt understöd.

Därför är ekonomin en ständig utmaning, vilket också betyder att alla föräldrar betalar en stödavgift. I alla steinerskolor är den bärande tanken dock att alla skall, oavsett ekonomisk situation, ha möjlighet att gå i en steinerskola. Därför kan man ansöka om nedsättning av avgiften eller en frielevsplats. Sett i ett internationellt perspektiv är de finländska steinerskolorna inte särskilt dyra – i vissa länder är man tvungen att betala tusentals euro per termin eftersom skolorna inte erhåller något statsstöd.

Gällande specialelever förekommer det, precis som i alla andra skolor elever med specialbehov också i steinerskolor. Dessa elever får stöd enligt behov. Men även steinerpedagogiken har sina begränsningar. Elever som lider av svåra psykiska störningar eller asocialt beteende kan inte gå i en steinerskola, lika litet som de kan det i en vanlig grundskola. De behöver extra tillsyn och adekvat vård.